Meny
I boken Beskrifning öfver Örebro län af Wilhelm Tham (1812-1873) vilken gavs ut i Stockholm 1849 på C. A. Bagges Förlag trycktes på P. A Nordstedts & Söner, Kongl Boktryckare beskrivs Glanshammars härad.
Wilhelm Tham var en väl renommerad svensk geograf och statistiker som förfärdigade beskrivningar av åtskilliga svenska län. Beskrifning öfver Örebro län, som omfattar 148 sidor och utkom 1849.
Glanshammars härad, af Nerikes Östra fögderi, vid Hjelmarens norra strand, och på Käglan, intill Westerås och Nyköpings läners gränser, omfattar 5 socknar, alla hörande till Glanshammars prosteri af Strengnäs stift.
Ringkarleby socken, mellan Längbro och Hofsta i vester, Axberg i norr, Glanshammar i öster, Hjelmaren i söder. Arealen är 0,198 qvadratmil, utom socknens andel i Hjelmaren. Landet är mestadels jemnt och bördigt, med lerhaltig jordmån, utom hvad några sandåsar upptaga, hvilka stryka från norr till söder. Folkmängden år 1840 var 814, hvilket i medeltal skulle göra öfver 4000 på hel qvadratmil, den tätaste befolkning, som länet företer; hushållens antal var 166. Hemmantalet är 36 oförmedlade, 33 3/4 förmedlade. Hufvudnäringen är åkerbruk, med afkastning långt utöfver ortens behof. — Landsvägen från Örebro till Stockholm går här fram i nordostlig rigtning; derifrån utgår häradsvägen åt öster, närmare sjön.
Rinkaeby nämnes omkring 1314; det är nu annex till Glanshammar. Kyrkan ligger vid häradsvägen, 1 mil från Örebro; den har ett grafchor för Bondeska familjen, och altartafla af Hörberg. — Bland fornminnen nämnas en runsten och lemningar efter en skans, båda vid byn Nasta, samt flera grafhögar.
Förnämsta gårdarna äro: Myrö, vid Hjelmaren, 2 mantal säteri, utom 13 1/4 underliggande hemman, har tillhört ätterna Bååt, Banér och Kalling. — Esplunda, äfven vid sjön, 2 m. frälse säteri, 1 1/2 m. berustadt säteri, tillika med underliggande i allt 17 3/4 m., nämnes på 1300-talet, och har af ålder tillhört Bonde-slägten, från början af 1700-talet den Mörnerska; har varit tillflyktsort under pesttider. — I Ringkarleby by är kaplansbol , 1/2 m. krono.
Glanshammars socken, mellan Ringkarleby i vester, Axberg och Ödeby i norr, Lillkyrka i öster, och Hjelmaren i söder. Arealen är 0,545 qvadratmil land, 0,003 sjö, utom socknens andel i Hjelmaren. Norra delen genomstrykes af Käglan och dess sydliga utskott, den södra af några sandåsar, utefter smärre vattendrag, som gå söder ut; den betydligaste åsen skjuter upp i Ess-ön; denna del af landet är dock öfver hufvud taget jemn och bördig, med lerhaltig jordmån, har en stor mängd byar, och betydlig befolkning. hela folkmängden år 1840 var 1898, för delade på 419 hushåll, således i medeltal blott 4 till 5 personer på hushållet; hemmantalet är 75 7/8 oförm., 75 5/8 förmedlade. Hufvudnäringen är åkerbruk, med afkastning utöfver eget behof. Silfver- och blymalms-anledningar, dels nära kyrkan, dels vid Skala, hafva tidtals framkallat något bergsbruk; ännu begagnas några kalkstensbrott. — Landsvägen från Örebro till Stockholm går igenom socknen i nordostlig rigtning; tvenne mindre vägar utgå till Axberg och Ödeby, och en söder ut till häradsvägen. Vid landsvägen ligger Glanshammars gästgifvaregård, 1 1/2 mil från Örebro.
Glaenzhammar nämnes omkring 1314, och kyrkoherdelängden går äfven bortom reformationen. Nu utgör socknen, tillika med Ringkarleby, ett regalt pastorat af 1:sta klassen. Kyrkan ligger på en sandås, vid häradsvägen, 1 3/4 mil från Örebro, är gammal, har till en del måladt takhvalf, och flera adliga grafvar. — Bland minnen från fordna dagar äro grafhögar, domareringar, samt runstenar dels i kyrkan, dels vid Glanshammars by.
Blott få gårdar af någon betydenhet finnas här: Skjefvesund, vid Hjelmaren, 3 mantal berustadt säteri, med underliggande 4 3/4 m. frälse, tillhör en Wilson. — Gjäddeby, nära Hjelmaren, 1 m. berustadt säteri, med tillhörande 5/8 m. frälse, nu lagdt under Skjefvesund. — Harsta, äfven i söder, 1 m. krono, kyrkoherdeboställe. — Glanshammars gästgifvaregård är häradets tingsställe.
Lillkyrka socken, mellan Glanshammar i vester, Ödeby i nordvest, Götlunda i nordost, och Hjelmaren i söder, innehåller 0,484 qvadratmil, socknens andel i nämda sjö oberäknad. Norra delen stöter till Käglan, och är temligen vild, den södra är jemn och bördig, med lerhaltig jordmån, dock ej utan sten och sand, af åsar som stryka åt söder, utefter smärre vattendrag; den mellersta af dessa åsar skjuter upp i Björkön. Hjelmarens stränder äro här och der träskiga. — Folknummern år 1840 var 1241 , fördelade på 239 hushåll. Hemmantalet är 32 1/2 oförmedlade, 3l 3/4 förm. Hufvudnäringar äro åkerbruk, äfven för afsalu, och skogsbruk i norra trakterna; kalkstensbrott finnas på flera ställen. Landsvägen från Örebro till Stockholm går fram genom nordligaste hörnet, häradsvägen, här kallad Ramstigen, genom södra delen.
Litlaekirkiu nämnes omkring 1314; både kyrkoherde- och kaplanslängd gå tillbaka till 1500-talet. Socknen utgör nu, tillika med Ödeby, ett patronelt pastorat af andra klassen, hvartill egaren af Ekeberg har patronatsrätt. Kyrkan, bygd på 1500-talet, ligger vid häradsvägen, omkring 2 mil från Örebro, har tvenne adliga grafvar, för slägterna Lejonhufvud och v. Schantz. — Vid Djupedal, i norr på Käglan, skola finnas ruiner efter ett kloster, och vid Kjärsta by tvenne stensättningar.
Bland gårdar äro: Ekeberg, i söder, 1 mantal säteri, med underliggande 7 1/2 m. frälse, gammalt gods, som länge tillhört ätten Lejonhufvud från medeltiden, sedermera andra slägter, Uggla, Horn, Dalman; har åtskilliga minnen efter K. Gustaf I, som härifrån tog sin andra gemål. — Götarsvik, i sydost, 1 m. säteri, utom underliggande, tillhör en v. Schantz. — Blyberga, i norr, 1 m. skatte, kyrkoherde-boställe. — Björbotorp, 1/2 m. frälse, kaplansbol.
Ödeby socken, mellan Lillkyrka i sydost, Glanshammar i söder, Axberg i vester, sjön Wäringen och Fellingsbro socken i norr, Götlunda i öster. Arealen är 0,226 qvadratmil land, 0,069 sjö. Opboga ström utgör gränsen mot Fellingsbro; en ö i Wäringen är socknens bästa del, dock genomstruken af en sandås. Fasta landet söder om sjön är längst i öster temligen jemnt, för öfrigt uppfyldt af Käglan, som åt norr stupar brant, åt söder utbreder sig långsluttande och oländig. Rådande jordmån är sand, dock i de jemnare delarne blandad med lera. — Folkmängden år 1840 var blott 345, fördelade på 51 hushåll; hemmantalet är 11 3/4, mestadels lydande under socknens herrgårdar. Hufvudnäringen är åkerbruk, äfven för afsalu; dernäst skogsbruk. — Landsvägen från Örebro till Stockholm går fram i sydost; af mindre vägar går en till Fellingsbro, en kommer från Glanshammar.
Øya, som nämnes omkring 1314 bland Strengnäs stifts kyrkor, i præpositura Nærichiensis, näst efter Götlunda, torde vara Ödeby, ty det nuvarande Öja nämnes under Strengnäs prosteri. Emellertid förekommer Ödeby i nyare tider blott såsom annex till Lillkyrka; den nuvarande kyrkan, belägen på ön, 2 1/4 mil från Örebro, är bygd 1679 genom Rikskansleren M. G. de la Gardies försorg. Gamla minnen saknas ej, såsom en borg på en höjd vid Kägleholm på ön, en skans vid Ringaby, »Hilmers hällar« på Käglan o. s. v.
De enda gårdar af betydenhet äro de ofvan nämda: Kägleholm, 4 mantal säteri, har tillhört S:t Britas svärfar och man, sedermera ätterna Lejonhufvud, Horn, de la Gardie, indrogs vid K. Carl XI:s reduktion, men kom åter i enskildtas händer, och tillhör nu en Tersmeden. — Ringaby, i öster, på fasta landet, 1 m. skatte rusthåll, utom underlydande, har i sednare tider tillhört slägterna Douhan, Cassel, och nu Heykensköld. — Presttorp, på ön, besittes af komministern i Lillkyrka.
Götlunda socken, mellan Lillkyrka och Ödeby i vester, Fellingsbro i norr, Arboga i öster, Hjelmaren i söder. Arealen är betydlig, 1,282 qvadratmil land, 0,069 sjö. Norra gränsen utgöres af’ Opboga ström, vid hvars högra strand Käglan går fram och uppfyller en ej obetydlig del af landet med skog och hed. Derifrån utskjuter Lungers sandås åt söder till Hjelmaren och i Lungers udde; i öster ligga en mängd småsjöar, Högsjön, Tjurlången m. fl., och träsk, såsom Bredmyren och andra hvilka alla hafva sitt utlopp till Hjelmaren. Landets bästa del är den sydvestra. — Folkmängden år 1840 var 2447 personer, fördelade på 452 hushåll. Hemmantalet är 57 7/8 oförmedlade, 49 5/8 förmedlade. Hufvudnäringen är åkerbruk, äfven för afsalu; derjemte skogs- och bergsbruk. — Landsvägen från Örebro till Stockholm går fram längst i nordvest; häradsvägen, Ramstigen, går tvärt igenom socknen, en annan genom södra delen, förbi kyrkan.
Gøtaelunda nämnes omkring 1314, och dess kyrkoherdelängd går tillbaka till 1400-talet; nu är det ett regalt pastorat af andra klassen. Kyrkan ligger nästan i midten vid Lungers ås, 3 1/2 mil från Örebro, 1 1/4 från Arboga. — Fornminnen äro här många: Erik Goter af Bondeätten säges ha byggt kyrkan; ruiner af fästet Kolnehus skola finnas på en udde i Sjömo-sjön vid Opboga ström, och jättegriften »Kägla kropp» på Käglan; tvenne runstenar finnas vid Ramstigen nära Urwalla, och »Konung Sigges sten» vid Södra Lunger.
De förnämsta gårdar och verk äro: Kåsäter, i vester, 3 mantal frälse, 1 m. säteri, utom underlydande, grundadt 1689 af en frih. Ribbing, sedan 1705 tillhörigt Liljeströmska slägten. — Sickelsjö, i öster, 1 m. frälse och 4 m. berustadt säteri, tillhörde ätten Posse på 1600-talet, i nyaste tider en Heykensköld, Mannerstråle, nu en Behm. — Frötuna, i nordvest vid Opboga ström, 2 m. säteri, utom en mängd underliggande; och Frötuna jernbruk med 2 härdar, 2 hamrar, 1253 3/10 skeppund privilegieradt stångjernssmide, af köpetackjern, samt manufaktursmide, och med utskeppning på Stockholm. Egendomen grundades på 1600-talet af Liljeströmska ätten, kom vid slutet af följande århundradet i andra händer, inom slägterna Segebaden, Ramsell, Dahlson, och slutligen till nuvarande egaren, frih. Liljehorn. — Prestgården, nära kyrkan, 1 m. krono.