» Hem » Referat
Hembygdsföreningen Glanshammars Sockenmagasin genomförde idag sitt årsmöte i Glanshammars Bygdegård med ca 20-talet medlemmar närvarande.
Ordförande Alf Johansson och övriga styrelseledamöter omvaldes.
Lördagen 2020-05-02 kl 13.00 samlades en liten skara för att utifrån Sören Klingnéus bok om Silver i Glanshammar göra en utflykt till några av de platser i bygden där silvermalmen brutits och silver framställts. Guider var Thomas N Lundqvist och Mikael Karlsson.
Sören Klingnéus skriver i sin bok:
I januari månad 1588 arbetade 26 personer med silverbrytning vid Glanshammar i Närke. De var alla heltidsanställda utom en, fångkvinnan Britta Ravaldsdotter. Hon skulle avtjäna sitt straffgenom att under sex veckor boka (sönderslå) silvermalm vid gruvan. Malmen till det särskilda bokhuset hissades upp ur gruvan med en hästdriven malmhiss, en så kallad gruvvind, bestående av spel och lina. Den stora ruvlinan förlängdes detta år med 14 oxhudar, så att dess totala längd kom att bli 176 meter. Då skulle den räcka med båda ändar ned till gruvbottnen. Hela linan, som var 9 tåtar grov, var gjord av 175 oxhudar.
Arbetet vid gruvan stod under ledning av gruvfogden Björn Olsson och vid den närbelägna Tjugesta hytta, där silver och bly utvanns ur malmen, ansvarade hyttfogden Hans Jönsson. Förutom de årsanställda arbetarna var även traktens bönder på olika sätt involverade i arbetet. De skulle efter uppgjord lista köra gruvvinden, de högg och levererade gruvved samt körde slagg till Tjugesta från Stensta hammarsmedja i Fellingsbro. Huvuddelen av deras årliga skatter användes för att hålla verksamheten igång vid silverbruket. Gruv- och hyttdriften berörde sålunda på olika sätt i stort sett samtliga boende i området kring gruvan.
Vi besökte sedan den gamla silverkällaren som ligger närheten av gen gamla hyttan.
Vi fortsatte upp till Tåsta Naturreservat. I brottet bröt man kalcitmarmor som är svartvit till kulören, I naturreservatet växer Hällebräckan.
Om man fortsätter norrut från bråttet ett par hundra meter kan man komma upp till Enighetsgruvan.
När brytningen skulle påbörjas fick gruvan namnet Enighetsgruvan, förmodkigen syftande på den enighet som skulle råda mellan bolagsmännen. Namnet har senare misstolkats som Evighetsgruvan, som den ju kallas idag. Enligt Sören Klingnéus.
En intressant utflykt i tid och natur!
Kjell Isacson